Dinnerdate

Jag var ute och åt tillsammans med N igen. N är killen jag har träffat, jag vill inte skriva ut hans namn här så hädanefter så får han kallas för N. han är verkligen en mysig och go kille och jag börjar tycka om honom mer och mer. Vi börjar förstå varandra nu och vet vad som kan sägas och inte sägas. Vi säger ju självklart vad vi tycker om saker men vi kanske passar oss för att diskutera vissa ämnen. Tex religion. Det har vi lyckats bli ”osams” om ett par gånger. Eller vi har haft några ”missförstånd” som man också brukar kalla det. Men det är egentligen inga stora saker, alla tycker ju olika och jag tänker inte tvinga på mina tankar och vad jag tycker är rätt och fel. Fängelser ska vi tydligen inte heller diskutera, men jag tror nog att det är mig det är fel på. Jag kan inte diskutera om vare sig religion eller fängelser med någon. För jag vill nog gärna visa alla att det JAG säger är ju det rätta. Jag kan vara lite envis.

…

Jag sitter och tittar lite på tv men jag har ingen ro i kroppen. Jag tror jag behöver komma ut och röra lite på mig. Det är som att det kryper myror i benen på mig, för jag har bara varit hemma nu i två dagar och inte gjort nånting. Jag antar att det bästa är om jag tar en promenad nu men det ser ut att vara så kallt ute. Klockan är ju alldeles för mycket för en liten promenad, men jag känner att jag inte kommer kunna sova förrän jag har gjort någonting. Så nu stänger jag av den här skiten och drar på mig gympaskorna och tar en liten promenad. Jag får skriva mer sen när jag har lite mer ro i kroppen. Och det hoppas jag kommer lite senare för såhär är det inget roligt. Det känns inget roligt alls så nu går jag, hej då!

Onsdag

Jag träffat den där killen ett par gånger nu. Han är verkligen en bra kille men jag tror nog ändå inte att han är den rätta för mig. Han har kläckt ur sig en del dumma kommentarer som kanske bara är på skoj för honom men jag brukar alltid tänka att i varje litet skämt så ligger det en gnutta sanning. Så jag tror inte att det kommer bli han och jag. Han verkar jätteintresserad och jag börjar tycka om honom. Men det känns ändå inte som att det skulle funka i längden. Han verkar vara ganska svartsjuk och så har han inte det bästa självförtroendet heller. Det trodde jag att han hade när vi först träffades men det har smugit fram lite saker nu som gör att jag inte tror det längre. Men jag kan ju fortsätta träffa honom och se vad som händer. Jag kommer ju ändå flytta sen hur det än blir.

Superdejt

Tjodeli tjodela, kom precis hem efter en helt perfekt dejt. Jag har mött mannen i mitt liv! Haha jag hoppas det i alla fall. Vi var på en liten gömd restaurang som var jättemysig och maten var hemsk haha, men det gav oss bara mer att prata om. Det är så synd att jag har träffat någon nu när jag har planerat att flytta härifrån. Men det är ju det alla har sagt till mig. Att jag inte ska stressa upp mig över att träffa någon för då kommer han inte att dyka upp. Så nu när jag har bestämt mig för att dra härifrån, jag har ju till och med bokat biljetten, då självklart så dyker han upp. Vi träffades ju på ett lite roligt sätt, eller annorlunda i alla fall. Jag var på banken och skulle be om en ny dosa till min internetbank eftersom jag kommer lämna landet snart, så tänkte jag att det skulle ju vara bra att ha en helt ny så jag är säker på att den fungerar ett tag utanproblem. Och Han var där i samma ärende, han skulle ha en ny dosa alltså. Så vi gick fram samtidigt till en varsin disk och bad om samma sak sen så tittade vi på varann och bara log. Det leendet var ett äkta leende, så det var nog därför jag vågade prata med honom efter vi var klara. Så det tog inte lång tid innan han frågade om han fick bjuda ut mig. Och det kunde jag ju inte tacka nej till. Så när han kom hit idag så hade han med sig en riktigt fin bukett med rosor som man ser på tv att folk får innan en dejt. Det har aldrig hänt mig förut. De var mycket finare än de här: Rosbukett