Har precis kommit hem från förmiddagskaffe hos grannarna. Jag bor granne med ett så underbart sött gammalt par. Han är 97 och hon är 93. Han är pigg och kry men är ganska glömsk. Hon varken ser eller hör, eller jo lite men det är inte mycket, men hon har minnet kvar. Så när jag pratar med tanten så undrar gubben varför jag nästan skriker och då skäller gumman lite på honom. De är verkligen söta tillsammans. Jag undrar hur det känns när man har levt så länge. Och hur det känns att leva tillsammans med samma person i nästan hela sitt liv. Är det samma kärlek kvar som det var från början eller står man bara ut för att det är lättast så? Grannarna här verkar fortfarande bry sig väldigt mycket om varandra fortfarande i alla fall. Jag blir så rörd när gubben trevar efter gummans hand och lägger den i sitt knä. Det ser så gulligt ut.
