Hmmm trädgårdsfest?

Jag frågade N lite oskyldigt vad han hade gjort den där dagen då jag såg honom med den där tjejen. Och han sa att han hade varit hos sin moster hela dagen. De hade tydligen haft en liten trevlig trädgårdsfest. Barnen hade planterat blommor i krukor och de vuxna hade grillat och haft det trevligt. Kanske var det någon ur hans släkt som han hade åkt och handlat med? Han sa ingenting om att han hade varit och handlat men det är väl inte direkt någonting man bara säger heller. Jag kunde ju inte fråga heller, då skulle han ju tro att jag var galen om jag frågar om han var och handlade den dagen. Men det känns lite tråkigt att han var på en liten fest och att han inte bjöd med mig. Fast vi är ju inte tillsammans och det kanske är lite tidigt att ta med någon till släkten då. Men jag skulle ha tyckt att det var väldigt kul. Få plantera lite blommor och leka i jorden, och leka lite med barnen… De här dagarna har jag börjat tänka mer på honom än vad jag har gjort sen vi träffades. Jag tycker nog om honom mer än vad jag vill erkänna för mig själv. Det kändes lite som ett slag i ansiktet när jag såg honom med den andra tjejen och nu vet jag inte om det är tävlingsmänniskan i mig som börjar komma fram. Tycker jag om honom väldigt mycket? Eller vill jag bara inte att någon annan ska komma och bräda mig? Det är svårt att veta… Jag vill bara veta vem den där tjejen i affären var så jag kan bli lugn igen, eller skita i honom om det är någon annan som han träffar. Men jag vet inte hur jag ska få reda på det om jag inte frågar…

Handla på Maxi

Jag var och handlade med en kompis igår på Maxi och vem tror ni att jag ser där tillsammans med en tjej? Jo N såklart, killen JAG har träffat. Vi smög efter de ett tag och det var svårt att avgöra om de var ett par eller inte. Det skulle ju lika gärna kunna vara hans syster om det nu var så att han hade en! Fast det kan ju vara en tjejkompis, de är ju inte förbjudna att ha. Vad säger jag? Vi är ju inte ens tillsammans så han får ju gå och handla med vem han vill. Men jag ska nog försöka ta reda på vem det var, för jag tycker inte om att dela. Så jag måste vara smart om jag ska luska ut det här. Tänk, tänk. Jag måste fråga någon bra fråga så han inte ens förstår att jag har sett dem. Men vad? Jag får sätta på mig tänkarhatten nu.

Arg som ett bi :)

4 saker som jag tydligen kan skylla på mina föräldrar. Jag prickade in fyra av tio saker som man som barn kan skylla på sina föräldrar. Laktosintoleransen, fetman, aknen och mina aggressioner det tänker jag skylla på dem. Laktosintoleransen är inte så farlig och det har jag lärt mig att leva med. Det är ändå ingen annan i familjen som är det så jag kanske får gå längre tillbaka i släkten för att hitta någon att skylla på. Fetman är väl egentligen inte fetma egentligen, men vem är inte tjock liksom? Och det kan ju vara skönt att skylla på någon. Det är pappas fel att jag blev tjock när jag åt ett supermeal med extra pomme och sen en bytta med glass. Jovisst är det hans fel. Aknen skyllde jag alltid på att jag var tonåring och alla andra hade det ju så varför skulle inte jag ha det? Men det kan jag ju också skylla över på någon. Det får bli pappa igen för den sista tänker jag ta ut på mamma. Då var det den sista då: aggression. Jag kan ha, eller rättare sagt jag HAR ett himlans temperament och kan bli riktigt arg. När det händer är det både koppar och mobiltelefoner som flyger all världens väg. Och det kan jag lätt säga att jag skyller på min mamma. Och hon är ännu värre än mig. Fast hon brukar ju säga att jag kan ju inte ha fått det utav henne, för hon har ju sitt kvar. Det låter ganska sant. När jag blir så där arg så bara kokar det i mig och jag vet inte var jag ska ta vägen. Istället för att skada mig själv eller någon annan så blir det då lite porslin som ryker. Det är så skönt efteråt för då skölja all ilska bara ur mig. Det är ganska bra för jag får gå och shoppa nytt porslin lite oftare än vad jag skulle göra annars.